Science fiction är en genre inom litteratur och film där bärande element i intrig eller miljö har inslag grundade på vetenskapliga eller teknologiska spekulationer.

Inom science fiction ryms allt från tunga verk som lodar i det mänskliga djupet, till rena tekniska teorier, till nästan sagolika berättelser som inte sällan gränsar till fantasy, och därtill en hel uppsjö av kioskpocketkultur samt rena såpor i rymdmiljö. Dock har inom science fiction utvecklats några distinkta underavdelningar, som har en del karakteristiska drag gemensamt, exempelvis cyberpunken och dystopierna; dessa två har en del gemensamt, men skiljer sig ändå på en del viktiga punkter.

Ett centralt begrepp inom sf, som går tillbaka på 1940-talet, är den känsla som på engelska kallas “Sense of Wonder” och som infinner sig, när man träffar på riktigt bra sf.

Fantasy (engelskt uttal: /ˈfæntəˌsi/) är en kulturell genre där en avvikande verklighet, till exempel magi eller andra övernaturliga företeelser, spelar en viktig roll. Delar som tillhör fantasyberättelsens grund är först och främst fantasivärlden, vilken kan likna en sagovärld eller västvärldens medeltid, såväl som ha tagit inspiration från andra världsdelar eller tidsepoker. Det finns ofta slott och drakar, monster och häxor, hjältar och fiender med i fantasyberättelser. I en del fantasyberättelser finns det två världar vilka berättelsen vandrar mellan, genom till exempel en magisk dörr som någon träder igenom eller genom att någon faller ner i ett magiskt hål. Huvudpersonen, hjälten, har ett uppdrag, ofta något eller någon den söker efter. Det är vägen dit, hur hjälten löser detta, som är berättelsens handling. Läsaren eller betraktaren får följa hur utmaningar och prövningar blir lösta, och hur målet eller gåtans lösning kommer närmare. Fantasyvärlden är full av magi, som används på många olika sätt. Både hjälten och dennes fiender använder magi för att försvara sig och för att attackera de andra. Det finns ett stort antal karaktärer, både onda och goda. Vanligtvis brukar de onda försöka ta över världen i början av berättelsen, medan hjälten gör allt för att skydda den. Oftast vinner hjälten till slut.

Skräck innehåller så mycket mer än vad man kanske inser. Med en viss klassificering förväntar vi oss vissa egenskaper från det vi antingen ser eller läser. Det är vissa egenskaper som är utlovade till oss. Beroende på vad det är för del ur skräckgenren som vi kommer i kontakt med så förväntar vi oss något visst från den. Något som våra dagliga liv inte på samma sätt kan ge oss. Den där speciella kicken, den kvarvarande minnesbilden, den där isande känslan nerför ryggraden, det bultande hjärtat och känslan av att man kanske inte är så ensam som man tror. Vissa av dessa saker bär vi med oss längre, vi talar om det med våra bekanta, sprider det vidare. Det är så historier håller sig vid liv. Att berätta historier är ju trots allt en muntlig tradition också, vare sig det är spökhistorier eller folksagor. Skräckgenren spelar på vår rädsla för det okända, för det vi inte förstår, för det vi inte kan se

Skräckgenren skildrar oftast en människas, eller en grupp människors, rädsla för något livsfarligt – antingen något naturligt som en galen mördare, eller något övernaturligt som en vampyr eller varulv. Många forskare har definierat skräckgenren utifrån gestaltningen av något främmande och monstruöst. Det finns undantag från reglerna. Det finns vissa historier som är svåra att placera i en specifik kategori inom skräckgenren, till och med historier som är svåra att placera bara inom skräck.